"Te njeriu i menēur gjuha ėshtė pas zemrės. Kur ai don tė thotė diēka, mė parė mendon; e nėse fjala e tij mund tė jetė e dobishme, atėherė e thotė. Nė tė kundėrtėn, njeriu i menēur hesht. Tek i padituri ndodh e kundėrta, zemra ėshtė pas gjuhės; ai flet kur t'i teket, duke mos menduar aspak pėr pasojat e fjalės sė tij".
|