Nė natėn e erret mė mungon veq ti,
nė qiellin e ndritur shoh njė gjithsi,
Yjet sikur luajn vallen lazdrore,
tė shtėrngoj doren me dashuri ngrohtėsore.
Mė thuaj njė fjal nga ato magjike,
me ngroh zemren me forc galaktike,
me perkdhel mua pa qoft e fundit her,
qėndro nė gjoksin tim je e imja gjithėher.
|